På något sätt känns det som att mitt liv bara står still.
Som att det står i något drygt vänteläge.
Men så är det när man är arbetslös och ännu inte har fått något jobb.
Man försöker, men det känns som att man bara står och trampar vatten.
Som det är nu så skulle jag kunna jobba med precis vad som helst, förutom typ fnaska då.
Någon gräns måste man ju ha.
Näe men just när man känner den här hopplösheten, det är inte bra.
Gäller att försöka komma ur den så fort som möjligt.
För hamnar man där, då känns allt extra tungt.
Så jag försöker tänka positivt och vända det negativa till något positivt.
Nu försöker jag tänka att jag har iaf tid med Pysen att träna och umgås med honom.
För att hamna långt ner, det vill jag gärna undvika.
Även om livet inte är värdelöst så känns det så när man hamnar där.
Besked imorn om lägenheten, håller tummarna för att det skall vara 3e gången gillt.
